Ett av IPKL:s verksamhetsmål för 2020 är att:
Utveckla former för att skapa sammanhållen forskningstid t.ex. skrivardagar.
För att åstadkomma detta vill vi pålysa följande tre möjligheter:
- Schemalägg egen forskningstid under hösten.
Enligt vårt årshjul https://medarbetarportalen.gu.se/digitalAssets/1763/1763528_arshjul2020.pdf ska höstens scheman skickas in i slutet på april. Det betyder att det under mars månad är läge att vika sammanhängande tid för forskning under påföljande terminen, och sedan ta hänsyn till dessa dagar då undervisningstid ska schemaläggas. Det är även i mars-april som utvecklingssamtal äger rum och ett av utvecklingssamtalens syften är att diskutera kompetensutvecklingstiden. (Se övergripande kompetensutvecklingsplan här: https://medarbetarportalen.gu.se/digitalAssets/1722/1722343_kompetensutvecklingsplan-ipkl.pdf)
- Ansök om resebidrag från institutionen.
I år har vi reviderat riktlinjerna för resebidrag https://medarbetarportalen.gu.se/digitalAssets/1763/1763533_riktlinjer-stod-konferensdeltagande-revfeb20.pdf till att gälla, förutom konferenser, även annat typ av forskningsutbyte.
En möjlighet kan t.ex. vara att resa till ett annat lärosäte om en sådan inbjudan finns (eller kan skapas). Det ska finnas ett program(t.ex. att du presenterar vid ett seminarium eller liknande) och en plan för publicering eller en konkret plan för en forskningsansökan t.ex. Denna typ av resa kan vara en möjlighet att kombinera kunskapsutbyte med en kortare vistelse och samarbete med externa partners runt en ansökan eller gemensamt skrivande. På detta sätt kan sammanhängande tid skapas för forskningsarbete, som ett alternativ till att åka på konferens. Observera att när så är möjligt ska projektmedel eller andra externt sökta stipendiemedel användas. Se här: https://www.gu.se/forskning/stipendier/gustipendier
- Skrivardagar i juni och augusti.
Lämpliga tider att förlägga sammanhängande forskningstid utifrån institutionens verksamhet är i juni och augusti, före och efter sommarsemestern. I augusti planerar för vi för en särskild satsning på gemensamma skrivardagar.
- Tid: 18-20 augusti på Jonsered, 9-16
- Program: Gemensam uppstart på morgonen med inspirationsföreläsning om forskning/vetenskapligt skrivande med IPKL:s professor, därefter enskilt arbete och möjlighet att vid lunch och fikatid få bolla med seniora forskare [preliminärt – upplägget är under bearbetning]
- Anmälan: [vi återkommer med detaljer om detta]
- För vem: Alla med önskan om att arbeta med kompetensutvecklingstid/forskning på detta sätt
Några personliga reflektioner om skrivtid och rimliga förväntningar:
Efter att ha samtalat om detta i många utvecklingssamtal de senaste åren har jag några tankar att dela med mig av. Dels om tidsomfattningen för forskning, dels om hur forskning, samverkan och utbildning kan gå ihop i en och samma tjänst.
En lektor som arbetar heltid har 170 timmar forskningstid per år i tjänsten (om man inte har några extra projekt) (vad som gäller för olika tjänstekategorier och hur många timmar som gäller, se här). Det motsvarar alltså drygt två veckor per termin. Om man förlägger en vecka per termin till sommarmånaderna (en i juni och en i augusti) innebär detta ytterligare 5 arbetsdagar under pågående termin. Av dessa kanske 2 arbetsdagar går åt till att delta i forskningsseminarier mm (textläsningsgrupper, delta i kollegiediskussioner mm.) och reviewuppdrag eller liknande som görs löpande på mindre timinsatser. Då återstår kanske 2-3 arbetsdagar att frilägga helt för skrivtid per termin, under pågående ”undervisningssäsong”. Från kursslut (omkring 12 juni) till kursstart (omkring 31 augusti) är det 11 veckor. Av dessa är ofta 6 veckor semester. Då återstår 5 veckors arbetstid. Av dessa bör alltså 2 användas till forskningstid och 3 till efterarbete och planeringstid för kurser. Att tänka att forskningsarbete ska pågå med samma intensitet under hela kalenderåret kan medföra en stor stress, och är alltså något som inte är rimligt inom arbetstiden. Det luriga är att Retendo visar forskningstiden som en strimma över hela året, en ”karta som inte stämmer med verkligheten”. Vi har undersökt om det går att ändra på detta och lägga ut forskningstiden likt ett kursuppdrag. Det medför dock en hel del administrativt krångel eftersom forskningstiden är 10% av tjänsten, och timmarna det motsvarar går upp och ner utifrån rapporterad sjukdom, ledighet mm. Detta skulle alltså behöva ändras manuellt vid i stort sett varje ny rapportering i primula.
Hur mycket kan eller borde man då hinna med av forskningsarbete på given tid? Det är förstås helt och hållet beroende på var i forskningsprocessen man befinner sig och lite på vilken typ av forskning som bedrivs (skriver man mer av sådant man redan kan och på empiri som finns, eller är man i färd med att utveckla och läsa in sig på något helt nytt?). En annan viktig faktor är också hur mycket samarbete och synergier som går att få till. För det första: Skriver man tillsammans med andra, vilka de som publicerar mycket oftast gör, så kan det gå lättare att komma framåt i fler frågor. Därför är arbetet med att formera och stärka forskargrupper på institutionen så viktigt, och att forskargrupper hittar arbetsformer (ffa textseminarier och liknande samarbetsformer) som gör att mer juniora forskare får stöd i sitt skrivande och blir del av nya forskningsansökningar. För det andra: Förutom en lektors forskningstid om 170 timmar ges också 170 timmar till kompetensutveckling och 170 timmar till samverkanstid. Av dessa timmar går en del till att fördjupa sig i de kursinnehåll man verkar inom, lära sig nya digitala verktyg som t.ex. Canvas, delta i möten mm. Men samverkan kan också vara att t.ex. träffa forskarkollegor på andra lärosäten eller andra externa partners som aktörer i skolan eller andra i samhället, och diskutera aktuella frågor – och här kan det gå att få tid för samverkansprojekt och forskningsprojekt att tidsmässigt ”arbeta tillsammans”, och på så sätt skapa en mer sammanhållen arbetssituation. (Risk finns också att ju fler externa partners man samarbetar med, ju fler lojaliteter skapas vilket kan leda till många olika krav och kravställare, som blir stressande.) Ytterligare ett annat sätt att skapa synergier är mellan forsknings- och undervisningstid genom högskolepedagogiska utvecklings- och forskningsprojekt. PIL-kursen HPE103 kan vara en bra utgångspunkt för detta – att skriva vetenskapligt om något som berör den egna undervisningen.
Med detta sagt uppmanar jag till mer dialog om hur vi kan skapa bättre förutsättningar för forskningsarbete på institutionen och jag hoppas att forskningsdagarna i augusti ska bli ett bra exempel på hur sammanhängande forskningstid kan skapas – det som många har efterfrågat och pekat ut som en viktig punkt i arbetsmiljöarbetet.
/Cecilia W
