Fredag eftermiddag och det börjar bli dags att runda av arbetsveckan. Det jag planerat nu var att skriva en text här på bloggen om hur vi tänker kring rutiner för undantag från distansundervisning med anledning av rektors inriktningsbeslut som landade hos oss den 11 maj. Det var samma dag som vi hade IPKL-möte, och sedan dess har det pågått intensiva samtal om hur vi ska tänka utifrån beslutet när det kommer till kvalitet, ekonomi, arbetsmiljö, säkerhet när det gäller smittorisk, kursplaner osv. Bara senaste veckan har vi haft denna fråga på dagordningen i LAMK (lokal arbetsmiljökommitté på fakulteten), i MBL (möte vi har med fackliga organisationerna varannan vecka), i prefektrådet (prefekter på fakulteten samt dekan och fakultetsledning) och i ledningsgruppen på IPKL. Jag förstår att alla ni som planerar höstens kurser, och inför planering av annan verksamhet, behöver besked, men det gäller att vara eftertänksam och handla klokt. Vad vi landat i, som jag skulle skriva, var att vi ska försöka undvika undantag i så stor utsträckning som möjligt, med tanke på alla risker som är förenade med att ha obligatoriska moment på campus. Instruktionerna gäller (gällde?) att prefekt fattar beslut om undantag efter samråd med dekan, och att varje sådant beslut behöver föregås av en riskanalys.
Men så kom presskonferensen nu i eftermiddag och nya besked:
https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2020/05/kravet-pa-distansundervisning-lattas-upp/
Så nu väntar vi igen, och tänker: Vad innebär det här för oss? Vi förväntar oss ett möte med fakultetsledningen, kanske redan måndag morgon, och så tar vi nya tag. Öppet universitet, men inte mer än 50 i samma rum… eller??
Det är inte lätt att leda denna ombytliga verksamhet på distans och stå för tydlighet. Och det är inte lätt att vara medarbetare i denna tid heller, med så mycket oro, ömsom lättnad, och som många av er nämner: avsaknad av kollegorna för ”mellansnacket” – lunchsällskapet, samtalen i fikarummet. Även om det är förvirrande med regeringens besked är det ändå en påminnelse om att det här vi är inne i nu har ett slut, och att det någon gång, förr eller senare, kommer bli (lite mer) som vanligt igen. På snart återhörande i frågan!
Med detta önskar jag alla trevlig helg!
/Cecilia