Månad: maj 2021

Reflektioner efter arbetsmiljöronden

Hej alla IPKL:are!

Jag vill tacka för ert engagemang i arbetsmiljöarbetet nu i vår. Dels har vi hunnit ha några av arbetsmiljödialogerna som jag och arbetsmiljöombuden håller i med olika grupper på institutionen, som en del i arbetet med förra årets arbetsmiljöenkät. Närmast på tur är två tillfällen riktade till de som har undervisning i förskollärarprogrammets HFU-kurser samt genom medverkan i förskollärarprogrammets VFU-kurslärarmöte.

Vi hade också en riktigt god svarsfrekvens på arbetsmiljöronden, den mindre enkät vi skickade ut här tidigare i våras. Det var 69 medarbetare som svarade. Vi ska ta upp resultatet på arbetsmiljögruppen vid nästa möte, men redan här kommer en kort sammanfattning från mig!

Frågorna hade fokus på digital arbetsmiljö och hemarbete. De flesta upplever sig ha tillräckliga kunskaper i de digitala system de använder, och att det finns stöd att få, men en del fortbildningsbehov pekas ut. Det gäller framförallt Teams och i viss mån Canvas. Jag vet att det finns mycket canvassupport från PIL att få, men vi kan bli bättre på att peka på det (se t.ex. här, PIL-enheten har öppet-hus i zoom för alla slags frågor om distansundervisning, länken gäller öppet hus på fredag, men följ kalendariet för fler tillfällen!). Teams tänker jag att vi kan ha intern utbildning om för de som vill (se också info som finns på medarbetarportalen).

Det är en svag övervikt för ”nej” när det gäller synen på om de digitala systemen är funktionella för våra arbetsuppgifter. Här nämns särskilt Canvas. Detta är frågor vi måste lyfta vidare till systemförvaltarna och i administrativa dialoger med GU:s ledning!

De flesta uppger att de har en justerbar stol, en tillfredsställande bildskärm, tillräcklig belysning och hörlurar. De flesta har dock inte skrivbord i justerbar höjd. Flera anger att de har köpt utrustning själva och pekar på att arbetsgivaren kunde ha stått för denna kostnad. Det är en fråga jag tar med mig till lokala arbetsmiljökommittén (arbetsmiljögruppen på fakulteten). Den kommande utmaningen är nu för de som tagit hem utrustning från jobbet, när vi ska återgå mer och mer till campusförlagt arbete till hösten (efter 15 september som det ser ut nu). Då kan det bli svårare när det behövs utrustning både hemma och på jobbet. Detta blir en fråga att diskutera vidare!

De flesta upplever att de tar regelbundna pauser under dagen och att de känner till att man kan kontakta företagshälsovården Feelgood vid fysiska besvär orsakade av arbetet.

Nästan alla svarar att de har kontakt med kollegorna. Det är dock tydligt att det är lättare att hålla kontakt med de man redan känner, och svårt att etablera nya kontakter. Det blir formella möten i zoom och mindre spontana möten runt fika och annat. De flesta upplever också att de har tillräcklig kontakt med arbetsledare/chef, men här framkommer också något om vår differentierade arbetsorganisation. Vem är egentligen chef eller arbetsledare? Här kan man tänka kursledare, prefekt, studierektor eller administrativ chef. I formell mening är det endast prefekt och administrativ chef som är chefer, och att ha nära kontakt med alla i en sådan organisation är omöjligt, men här fyller t.ex. studierektorer en viktig roll för att hjälpa till att planera och följa upp arbetet och även arbetsmiljöaspekter, för enskilda medarbetare. Ett konkret förslag som nämns är att ledningen, och då tänker jag att det är prefekt/proprefekt som avses i förslaget, kan hålla regelbundna zoomträffar av mer informell karaktär. Det kan vi absolut pröva! Vilken tid i veckan kunde vara bra för det?

De allra flesta upplever att de nås av tillräckligt med information om det som berör det egna arbetet, samt information om arbetsmiljöarbetet. Någon vill ha mer information i god tid, mer allmän information om nya medarbetare och om institutionens mål och visioner och mer skriftlig information, inte bara information vid möten.

Vi försöker vara noggranna med att lägga ut all information skriftligt på webben, och varje ny publicering av minnesanteckningar, policys, regler och liknande länkas i nyhetsbrevet som kommer varannan torsdag.

  • Här ligger handlings- och verksamhetsplanen där våra strategier är beskrivna.
  • Här ligger planen för årets systematiska arbetsmiljöarbete.
  • På denna sida ligger riskanalyser vi gjort de sista åren och flera av dem är uppdaterade med genomförda åtgärder nu i vår.
  • Vi försöker se till att alla nya medarbetare presenteras på bloggen. Se denna kategori med inlägg. Men självklart – vad är ett blogginlägg mot att få gå fram och hälsa och ta en egen pratstund för att lära känna varandra? Här kan det digitala inte ersätta!

Jag har full förståelse för att det är svårt att hålla sig uppdaterad om allt, och få grepp om hela vår organisation och allt som pågår. Viktigast av allt tänker jag ändå är att ingen drar sig för att fråga! Skriv till mig eller någon i ledningen, och då tänker jag ledning i vid bemärkelse: viceprefekter, administrativ chef, studierektorer, kursledare, forskningsledare osv., så gör vi vårt bästa för att hjälpas åt att skapa en transparent institution!

Nu kommer vi analysera arbetsmiljöronden och allt ni skrivit i den i detalj och se vad vi kan vidta för åtgärder.

Allt gott,

Cecilia

Greetings from the new proprefekt

I was asked to write a blog post to introduce myself to the department’s staff. However, I found the topic (myself) thoroughly uninspiring. Therefore I decided to introduce myself in relation to internationalisation which is going to be one of my responsibilities as proprefekt. 

My first professional international experience was when I was studying in teacher education (University of Turku, Finland) and I did a teaching internship in the European School Luxembourg. This experience made me for example appreciate the free and reasonably healthy school lunches the Finnish schools offer. While it may seem like a very minor thing, it has been argued to have larger societal impact in terms of equal opportunity in education. As seemingly local as primary school teachers’ job is, knowledge about other educational systems may enhance teachers’ understanding of the advantages and disadvantages of their own system. Furthermore, while classrooms are local, nowadays the student cohorts are more and more global. 

After I had worked as a primary school teacher for a year, I started my doctoral studies in Turku/Åbo, Finland. Before officially enrolling into the doctoral study programme, I worked for an EU-funded project with collaborators from Finland, Germany, Italy, France, Switzerland and I’ve probably forgotten some. Once I started my PhD work, the research group (led by Roger Säljö) I was working in consisted of three nationalities, which is why our working language was predominantly English. This has led to the fact that even today I find it somewhat difficult to talk about research in Finnish. I assume both the Swedish and the Finnish research communities have similar and legitimate fears about the withering of Finnish/Swedish as languages of science.  And if we consider language as a tool that perhaps shapes our thinking, it would be a shame to lose all the little peculiarities and idiosyncrasies of smaller languages. On the other hand, I think people put too much emphasis on language when one talks about internationalisation. Sure, it is important to be able to communicate, but as long as we understand each other, it does not really matter what language one uses. Therefore, I am for example more than happy to have discussions in some combination of Swedish, English and Finnish and why I try not to mind my clumsy Swedish if I need to communicate with it. The language issue is, or should be, a two-way street and people should meet each other wherever it is most convenient for all. (Or perhaps a crossroads or roundabout would be even a more appropriate metaphor. As long as it works, it’s good enough.) 

I consider myself very lucky in that both of my PhD supervisors (profs. Erno Lehtinen and Roger Säljö) were extremely supportive also when it came to building international networks. I was constantly introduced to new people, funded for international courses and conferences and even ended up in the organizing committee of the JURE 2010 conference in Frankfurt, Germany. I realized only afterwards that this push for internationalisation was perhaps more intentional than I thought at the time. The contacts I’ve built during that time have had, and still have, a major impact on my professional life. After finishing my PhD I worked in Regensburg, Germany for three years before moving to Gothenburg. I had gotten to know my boss in Regensburg (prof. Hans Gruber) during his multiple visits to Turku, and my closest colleague (Helen Jossberger) there I had already worked with in the JURE organizing committee. This is why the current situation has been so unfortunate for the doctoral students who do not have the same opportunities for formal and informal meetings with international academics due to the pandemic.  However, there’s a light at the end of the tunnel and I am sure our doctoral students are able to catch up whatever they have missed. As a supervisor, I will certainly do my best to facilitate this.  

The organizing committee of JURE 2010 (Frankfurt, Germany) playing with a frisbee

”Ei kannata mennä merta edemmäs kalaan.”

(Finnish proverb, “One should not go farther than the sea to fish.”)

Oddly enough, one does not have to go far to go international, as IPKL already offers lots of possibilities for internationalisation right here in Gothenburg. I for example am teaching in an international master’s programme and while running an international programme certainly has its challenges, it is also extremely interesting and rewarding to interact with students from all over the world. In terms of research, my closest colleagues here are from Canada, the UK, Russia, Egypt, Norway… and of course Sweden! 

Finally, I do not consider myself cosmopolitan by nature. Nor am I someone who fits smoothly into international jet set cocktail parties and immediately feels at home in any company or context. Even so, with the right support and guided enculturation I have been able to, much to my own amazement, cultivate long-lasting and meaningful international connections that have been rewarding both professionally and personally. This, in my opinion, is in the core of IPKL’s internationalisation efforts.

  • Markus Nivala

Vad vi sagt om corona-hösten på IPKL-möte och prefektmöte denna veckan – en sammanfattning

Som ni alla luttrade medarbetare och medborgare vet vid det här laget – alla besked om framtiden när det gäller pandemin är osäkra. Men vi måste ändå tänka framåt och planera så gott det går. I måndags informerade jag och Markus om hur vi tänker kring rektors beslut om hösten. Vi ser framför oss:

  • Kursperiod 1-2 med mestadels distans men en del på campus, särskilt för nybörjarstudenter på alla nivåer (grund och avancerad samt doktorander). Vi gissar att det blir avståndsrestriktioner men vi vet inte vilka (vilket påverkar hur många personer de olika lokalerna tar).
  • Kursperiod 3-4 med mestadels campus men med förhöjd hybridberedskap. Det kan fortfarande finnas de som inte kan ta sig till campus och för dem måste utbildningen också kunna ges.
  • Efter hand vi fått vaccin kommer närvaron på arbetsplatsen kunna öka.

På IPKL-mötet fångade vi också upp en del frågor som vi bollade vidare på prefektrådet i tisdags:

  • Hur blir det med DISA-tentor? (Studieadministrationen undersöker det vidare)
  • Hur många får man vara i varje sal? (Campusservice tog emot frågan och tänker sig att vi kan utgå från de uppdaterade reglerna som hade tagits fram inför denna termin – innan vi stängde ner helt – alltså: något fler per sal än vad vi hade vid terminsstarten HT21 [40, 24 eller 15 per sal beroende på storlek]. Underlag att utgå ifrån behöver komma ut denna vecka för att schemaläggningen ska kunna starta.)
  • Hur blir det med kursplaner? (Det blir ett samlingsbeslut på att det kan vara både campus och distans, precis som vi gjort de sista terminerna.)
  • Kommer vi kunna ha workshops i fysik och kemi och moment utomhus i utomhuspedagogikkurserna? (Ja, med avståndsrestriktioner.)
  • Kan vi lägga ut något på IPKL-webben om hur det blir till hösten så nya studenter kan läsa? (Nej, vi avvaktar att fakulteten gör det så vi kan länka, för att undvika att olika information ligger på olika ställen som inte uppdateras i takt. Vi uppmanade fakulteten att gå vidare med detta för att vi ser ett behov av att info blir tillgänglig, även om den ännu är osäker. Ett utskick kommer göras efter andra antagningen, men vi sa att det behövs information tidigare än så.)

Fler frågor som lyftes i diskussionen på prefektrådet:

  • Vem avgör om det krävs hybrid eller inte – kan studenterna alltid kräva det? (Detta är en svår fråga som vi kommer få diskutera vidare. Betänk noga vad som är obligatoriska moment.)
  • Kan vi börja vara mer på campus redan nu? (Nej, i princip inte, men kanske kan vi tänka en viss uppluckring, från ”synnerliga skäl” till ”särskilda skäl”. Detta skulle jag säga att vi på IPKL redan har gjort, så vi försöker hålla den nivån vi har nu med att komma in och sitta på campus och jobba! Fortsätt informera mig om när ni är inne, så vi har koll om vi behöver starta smittspårning.)

Och jag säger som vanligt – håll ut! Det här kommer inte vara för evigt. Saker vi saknar kommer att komma tillbaka. Just nu saknar jag att inte kunna säga att vi ska ses allihopa för att kunna äta en räkmacka eller jordgubbar tillsammans på sommaravslutningen. Zoom är bra till mycket, men festligt är det INTE.

Är ni nostalgiskt lagda, liksom jag, kan ni gå in och läsa ett blogginlägg från förra året och t.ex. se ett foto från det första zoomfika för TA-gruppen. Fatta att vi har kämpat med detta i över ett år! Otroligt.

Ha en fortsatt fin torsdag önskar er prefekt!