Igår var det examenshögtiden för förskollärarprogramstudenterna. Programledare Ann-Charlotte Lindgren ledde oss igenom det hela och påminde med vald bakgrundsbild om att examenshögtiden normalt sett är ett tillfälle som högtidlighålls i Vasaparken. Ann-Charlotte, jag och Jessica Cagner Pettersson höll tal liksom Felix Larsvik från studentkåren och Ylwa Andersson, lärare på HSM.
Det blev ett väldigt gripande tillfälle! En del studenter satt finklädda med champagneglaset bredvid sig hemma i sina lägenheter, någon med familjen omkring sig. Några hade träffats i mindre grupper och någon hade gått ut i en park med picknick och kopplat upp sig till mötet. Också ett sätt att fira sin examen! Som man känner med alla som går igenom stora livshändelser under denna pandemi – glada såväl som sorgliga! Det är så ledsamt att inte få mötas på traditionellt vis, men samtidigt, vilken kraft det ligger i alla alternativa digitala lösningar som skapats och tillämpats under tiden. Det var så mycket värme, glädje och stolthet på denna examenshögtid trots allt! Mycket fint att få uppelva.
(När jag såg musiklärarstudenterna uppträda fick jag också en flashback till 2001 [hjälp – alltså för precis 20 år sedan!!]. Då var jag en av musiklärarstudenterna som uppträdde på examenshögtiden på Pedagogen i Mölndal [vilka minns hur aulan där såg ut…?]. Själv tog jag gymnasielärarexamen då, med ämnena musik och matematik. Och någonstans kände jag nog på mig att jag inte lämnade Pedagogen för sista gången, även om jag då inte ens visste att det fanns något som hette forskarutbildning. :-))
