Vad betyder OH (OverHead)?
OH är en kvot där stödkostnader divideras med kostnadsbas. Stödkostnader betalar vi på institutionen, på fakulteten och på GU. När det gäller stöd på institutionen kan vi påverka det genom hur många administratörer och hur mycket ledningsuppdrag, forskningsråd osv vi har för forskningsverksamheten. Här har vi lyckats sänka kostnaden lite i år. När det gäller stöd till fakultet och GU kan vi inte påverka utan där får vi en summa vi ska betala. Den baseras bland annat på hur stora vi varit tidigare år. Kostnadsbasen för de tre olika OH-nivåerna baseras på hur mycket löne- och driftskostnader vi har i forskningen. Eftersom vi nästa år har färre som är betalade av projekt och färre doktorander så minskar denna bas.
Vad är IPKL:s OH på forskning?
Såhär har utvecklingen varit de senare åren
2015: 43 %
2016: 41 %
2017: 44% (plus lokalkostnad 9 % och IT 3 % beräknat på löner)
2018: 51% (plus lokalkostnad 7 % och IT 3% beräknat på löner)
Varför har OH:n ökat så mycket?
Det beror på att kostnadsbasen minskar. Vi har alltså inte dragit på oss mer stödkostnader på institutionen (vi är samma antal administratörer t ex.), utan det är färre verksamheter/projekt som ska bära upp samma stöd. Ju mindre vi har i löner för forskning ju högre blir kvoten, förutsatt att stödkostnaderna är samma. Detta är en av de besvärliga sakerna med att få dålig utdelning i forskningsansökningar ett par år i rad som vi nu råkat ut för.
Hur påverkar detta forskningen?
Ansökningar som görs på våren budgeteras efter den OH som räknas ut i samband med budgeten som alltid läggs nu på hösten, i november. En del finansiärer accepterar max 20 eller 35% OH t ex, och det är då man måste ta ställning till om institutionen kan medfinansiera resten, dvs täcka upp för skillnaden. Detta har vi i princip aldrig sagt nej till, men det är anledningen till att det är så viktigt att ansökningar planeras i god tid så detta hinner diskuteras och förankras.
Projekt som pågår påverkas år från år av den nya OH:n. Detta har inte direkt funnits anledning att reflektera över på IPKL eftersom vi haft ungefär samma OH i flera år. Nu är det alltså ”dyrare” att utföra en forskartimme på IPKL och därför räcker medlen till mindre forskning. Det är samma princip som om forskarens lön skulle bli radikalt högre än vad som var tänkt när projektet planerades, då räcker det också till färre timmar.
Vad ska vi göra åt det?
Det bästa sättet att vända trenden är självklart att dra in mer projekt – då blir det fler projekt som delar på samma stöd – alltså billigare per projekt. Ett annat sätt att få ner OH:n är att anställa doktorander för att öka kostnadsbasen, men det är svårt när vi har så lite kapital som vi har nu, nämligen inget alls. Strategierna är alltså de vanliga: Skriva bättre ansökningar, hitta nya finansiärer och få fler samverkansdoktorander. I ett längre perspektiv får man också sänka stödkostnaderna om kostnadsbasen inte ökar, men det är ingen lösning på kort sikt.
/Mai & Cecilia