Reflektioner inför schemaläggningen och fortsatt uthållighet

Nu börjar de första kurserna för våren få konkreta planer, schemat ska snart in. Studieadministratörer och kursledare har börjat kommunicera om detta. Jag vill skicka med ett perspektiv i detta arbete som rapporterats från studentkåren och nu senast våra studievägledare – kan vi göra mer på campus? Jag förstår om detta budskap känns förvirrande då vi fått tydliga signaler genom rektors inriktningsbeslut om att vi ska arbeta på distans. Men våra erfarenheter från distansschemaläggning såhär långt är att vi gjort förhållandevis få undantag. Jag tror vi kan göra fler, inom ramen för de prioriteringar som finns (gestaltande moment, examinationer, nybörjarstudenter)!

Studievägledarna skriver att de upplever att:

en hel del studenter nu börjar ”krokna” av hemarbetet och allt för lite möten med lärare och andra studenter. Det är framför allt de nya studenterna som håller på att ge upp men det finns även studenter långt in i programmen som hör av sig och berättar att de inte vet hur de ska klara av sina studier kanske ensamma och isolerade. 

En del har flyttat hit från andra städer, bor i ett studentrum och känner inte så många i sin nya stad. Det är inte svårt att sätta sig in i att en sådan situation inte gynnar studiemotivationen framför en datorskärm. 

Nybörjarstudenter är en grupp som ska vara prioriterad när vi bokar lokaler. Begränsningarna är kända: Det är resurskrävande att ordna undervisning i små grupper som ofta krävs när studenter ska mötas på campus eftersom lokalerna rymmer så få studenter när avstånd ska upprätthållas, det är resurskrävande att ordna uppgifter som alternativ för de studenter som faktiskt inte kan närvara på campus pga. att de är i riskgrupp osv., det kan också vara svårt för vissa lärare att infinna sig på campus. Men, jag skriver detta för att vi ändå inte ska glömma att möjligheten finns! Vi kan säkert också tänka ytterligare på hur vi kan främja studentinteraktion över nätet genom kursernas design. Jag vet att ni alla sliter hårt, och den sista tiden har varit än mer prövande med eposthaveri och komplikationer med GU-play t.ex. Mitt i detta försöker vi samtidigt hela tiden göra det bästa för studenterna – tack för era insatser i detta tuffa arbete!

Vidare vet jag att en del av er också börjar uppleva er tyngda av att sitta hemma. Hör gärna av dig om du känner behov av att komma in lite mer till kontoret så ser vi om inte detta är möjligt! Det är som man just sagt om gruppen 70+, det måste vara restriktioner som håller i längden och som inte tappar fokus på hälsan i stort, mitt i smittskyddseran. Målet med att vi sitter hemma är ju att dels skydda oss själva från att smittas, men också att minska belastning på kollektivtrafik i solidaritet med de som måste ta sig fram på tåg och bussar varje dag pga. sina arbetsuppgifter. Kan vi ta egen bil, cykla eller gå, då är det ändå möjligt att bidra till minskning av trängsel, och ändå slinka in till Pedagogen för att få lite miljöombyte då och då.

Tack för att ni fortsätter kämpa!

/Cecilia

Beskrivning saknas.

Här kommer hösten utanför mitt hemmakontor – hopplöst långt från Göteborg!