Ekonomi är en ständigt aktuell fråga, och nu är det för många kursledare levande med kursbudgetarnas storlek. Därför har jag och Nathalie hjälpts åt med en fördjupad analys som jag hoppas ska belysa något av den dynamik som spelar in i ekonomin. Vi har tagit två exempelkurser, en från förskollärarprogrammet och en från grundlärarprogrammet. Vi låtsas, för att förenkla jämförelse, att det har varit samma studentantal flera år i råd. I själva verket varierar studentantalet mycket mellan olika terminer. Notera hur timantalet, oavsett antal studenter, har minskat.
Här kommer kommentarer om några av de olika parametrarna som ligger med i beräkning av kursbudgeten:
Kursprislapp: Denna sätts centralt och står för det som vi blir tilldelade för de studenter vi har. Kursprislapparna har gått ner först, och sedan upp lite igen, och detta beror på hur ekonomin övergripande i lärarutbildningen har organiserats. Vi har inget direkt inflytande över vad kursprislapparna är. De varierar också mellan olika ämnen och kurser.
Prestationsgrad: Denna kan variera i olika kurser och är en beräkning av hur genomströmningen har sett ut (hur många som godkänns i kursen).
OH: Denna har stigit gradvis i flera år. OH är stödkostnaderna som vi betalar till GU, till fakulteten, och på vår egen institution. Den här parametern är besvärlig, för när vår omfattning på kärnverksamheten minskat, då blir basen vi räknar på mindre, och OH:n högre. Det är svårt att minska stödkostnader exakt proportionellt mot hela verksamheten. Man kan jämföra det med kursledartid – i viss mån blir den samma oavsett om det är 100 eller 85 studenter, på samma sätt behövs det lika mycket tid för studierektor, utbildningsansvarig, studieadministratör osv. Det går i ”trappsteg”, men det gör inte kärnverksamheten. Därför blir andelen stöd per kärnverksamhet större.
Skatt: Vi kallar det för skatt som innebär att vissa kurser är med och bidrar till en pott för övriga kostnader som finns på institutionen (inte alla, t.ex. masterprogrammen som har mycket små budgetar är ”skattebefriade”). Denna pott använder vi till så kallade ofinansierade timmar, det är extra kompetensutvecklingstid, rehabtid, tid för att sitta i olika råd, tid för att samordna plagiering, kursplanearbete, åka på utbildningsrelaterade konferenser mm. Även dessa timmar tenderar att vara samma, och när hela volymen minskar så blir procentandelen högre, vilket då blir som en osthyvel över kurserna. Att vi höjde skatten med några procentenheter var en mycket viktig anledning till att vi fick ekonomisituationen att vända.
Timpris: Att timpriset ökar beror delvis på att våra löner höjs, men sedan har även arbetsgivaravgifter och pensionsavgifter mm. höjts kraftigt (detta kallas LKP) och det är inget vi rår över. Observera att vi alltid utnyttjar hela utrymmet vi har för att höja löner. Det är aldrig en ”sparåtgärd” att hålla nere lönerna för att vi ska få fler timmar i kurserna!
Antal atr i kursbudget: Som ni ser har dessa minskat stegvis, men den enda ”besparing” som vi bestämt själva över på institutionen är att vi höjt skatten, resten är alltså omständigheterna runt hela lärarutbildningen.
Den stora minskningen skedde mellan 2018 till 2019, och det var precis då vi gjorde en riskanalys om arbetsmiljön med tanke på det ekonomiska läget. Mycket av det vi lärde oss då har vi med oss även nu, och jobbar vidare med. Det är viktigt att resurssätta olika moment i utbildningen på ett rimligt sätt, och när budget dras ner är det inte meningen att man ska göra samma moment fast snabbare – något måste tas bort. Detta påverkar kvaliteten, ofrånkomligen, men tänk på att det inte är varje enskild lärares ansvar utan mer en politisk fråga hur mycket lärarutbildning får kosta, och den ligger i vårt uppdrag att anpassa oss efter.
Två andra frågor vi har med oss i utvecklingsarbetet med kursbudgetar är
- Målet är att ha tagit höjd för alla om och men kring kursbudgeten innan den presenteras för kursledarna, så att det inte ska bli ett besked och sedan ett annat, som kan leda till dubbelarbete för att planera om – men – detta försvåras av att
- Träffsäkerheten i det så kallade planeringsverktyget (där vi ska hämta ut hur många studenter som kommer att gå) är för dålig. En stor utmaning är nämligen när studenter hoppar på utbildningen, alternativt hoppar av. Ibland kommer ett oväntat stort tillskott av studenter. Om det vore så enkelt att då bara höja kursbudgeten i direkt proportion till det förändrade studentantalet… vi försöker tänka i de banorna (eftersom varje student medför nya timmar för tentor att rätta osv.), men problemet är att vi inte får mer medel för dessa studenter i direkt mening (även om vår prestationsgrad påverkas vilket kan leda till att vi får mindre återbetalning i slutänden). Detta har vi börjat ta upp i olika typer av dialoger för att få till en mer exakt process.
En sista sak om kursbudgetar som är viktig: En kursbudget är inte som t.ex. ett projektbidrag från VR. Där kommer medlen som en klump och ligger kvar under ett antal år och kan disponeras efter bästa förmåga. Kursbudgeten är istället en modell som vi jobbar med för att dimensionera hela arbetet med utbildning. Som ni märker används medlen för utbildning brett – i grunden till alla lärares och administratörers löner. För att vi ska ha en idé om hur mycket vi kan jobba med en kurs, och hur många vi behöver vara anställda för att hinna med detta, så använder vi kursbudgetar för att räkna fram proportionerna (med hjälp av alla dessa parametrar). Men det är inte så att pengarna ligger i kursen och kan sparas till nästa år eller liknande. De ingår i institutionens ekonomiska dynamik som räknas fram under hösten och gäller ett år i taget. Därför har inte kursbudgeten ett direkt samband med institutionens resultat, men den är ett verktyg (ibland trubbigt) för att få ihop resultatet.
Ja, som ni ser, det är komplext. Det är svårt att ge en snabb och enkel förklaring till ekonomifrågor. Men kanske fick någon svar på något i alla fall, med denna något invecklade utläggning!