Det märks tydligt att sommaren närmar sig nu. Jag har, för att vara exakt, 14 arbetsdagar kvar som prefekt och som en del av ledningsgruppen. Men för det slår vi inte av på takten! Nästa vecka har vi fem anställningsintervjuer inbokade, vi ska fatta beslut om höstens doktorandantagning, vi ska göra klart och publicera uppdragsbeskrivningar för hösten, vi ska se till att alla delegationer hamnar på rätt personer, jag ska hinna överlämna allt det sista av information och annat till Markus, och så ska vi tacka av Birgitta och äta gott på Villa BelParc osv. Jag vet att jag inte är ensam om att känna detta stora tryck av arbetsuppgifter såhär i juni!
På ett sätt är det som vanligt, men ändå inte. I veckan skrev jag en ny handlingsplan för aktiva åtgärder mot diskriminering (en ny uppgift som arbetsgivare och utbildningsanordnare är ålagda), och när jag skrev in ”ansvar: prefekt”, så var det med Markus i åtanke. Vi uppträder i roller, och nu skiftar vi dessa. Det är både skönt och lite sorgligt att kliva av uppdraget som prefekt. Jag tycker vi alla har kämpat oss igenom så mycket tillsammans. Sex år är en ansenlig tid. Det har hänt mycket såväl i akademin, det professionella livet, på IPKL, i världen, som privat. Jag är envist positivt och tycker att nästan allting har blivit till det bättre, även om jag kan se att utmaningar och omständigheter har blivit allt hårdare.
FAQ till avgående prefekt:
- Vad ska du göra nu när du slutar? Jag går tillbaka till tjänsten som lärare och forskare, dock med fokus på forskning de första två åren. I höst arbetar jag med en forskningsöversikt om musikundervisning för Skolforskningsinstitutet, samt forskning om och samordning av Nätverket för utvecklingspedagogik, förskoleforskning och praktikutveckling. Jag ska också åka på en forskningskonferens för första gången på många år!
- Var ska du sitta? Markus flyttar in i det rum som Kristin och jag sitter i nu, Kristin tar ett annat rum i korridoren och var jag ska sitta är inte riktigt bestämt ännu.
- Hur känns det? Vemodigt. Men det ska bli skönt att ha en semester där det verkligen är möjligt att helt släppa jobbet och inte behöva ha koll på nåt! Jag är glad när jag tänker på att jag fick detta förtroende för sex år sedan och att jag lyckats hålla ut ända till slutet.
