Sköna maj

Hej igen efter ännu en långhelg

Det är lite känsla av slutspurt och nästan-sommar nu, även om det ännu faktiskt är flera veckor till sommarsemestern. Många frågor är vi mitt uppe i och de återstår att lösa, men när jag tittar igenom bilderna i mobilen från senaste månaden blir det uppenbart att många ljuspunkter finns i flödet som är värda att uppmärksamma.  Milstolpar passeras – både för enskilda medarbetare som vi får dela, och för institutionen som helhet. Här är några:

Finfika i B-huset för att högtidlighålla…

...Géraldine Fauville som fick ta emot pris till Eva Selin Lindgrens minne.

Besök från Indonesien med vilka vi nu planerar upprätta ett femårsavtal för ökat samarbete. På onsdag finns chans att lära mer av Vina Adriany från Indonesien som är här under ett par veckor och arbetar tillsammans med Anette Hellman. Se program för endagskonferensen om religion och förskola som de arrangerar tillsammans med IDPP.

Från en av vårens lyckade disputationer där Magnus Karlsson lade fram sin avhandling om moraliskt arbete i förskolan – går att läsa här

En kommande disputation att se fram emot – Ewa Skantz Åberg (fotot fick jag från en av handledarna Annika Lantz Andersson som var med vid spikningen, tack!)

Vad har vi annars på gång? Många frågor kantas av situationen i institutionens (och fakultetens) ekonomi. Vi har länge haft ett problematiskt överskott i ekonomin, men det har nu vänt, och då vänder det snabbt.

Prognosen är att alla pengar vi haft ”på lager” tar slut i år och sedan går vi ner på minus, något vi försöker vända.

Hur kan man påverka en institutions ekonomi? För det första gäller det att öka intäkterna. Därför är det en viktig fråga, båda för ekonomin men också för samhällets behov, att VT19 anta studenter på förskollärarutbildningen för yrkesverksamma igen. Ju fler studenter vi har, ju mer intäkter får vi. Vi hade länge väldigt många studenter men för få lärare, därför blev det mycket pengar över och många lärare drog på sig övertid. Nu har vi ”rekryterat i kapp” och borde ha kapacitet att anta fler igen. Det är inte oproblematiskt att bara anta fler, de senaste terminerna har det varit svårt att fylla platserna på förskollärarutbildningen, men Y-inriktningen tror vi kommer bli en viktig satsning. För det andra gäller det att inte öka utgifterna, därför har vi fått vara försiktiga den här våren och inför hösten med att anställa fler, även om några har tagit tjänstledigt. För det tredje tittar vi på ekonomin i alla delar: kursbudgetar, inköp, strategisk tid för olika uppgifter osv. Under hösten planerar vi för hur budgeten ska läggas 2019, och redan nu diskuterar vi vad vi ska prioritera så förutsättningarna blir klara.

Inom forskarutbildningen har det varit fullt upp med att granska ansökningar till olika aktuella antagningar – forskarskolorna CUL och ReCEC. Vi hoppas få ett antal nya doktorander till IPKL – beslut här väntar inom kort. Sylvi Vigmo (viceprefekt forskarutbildning) och jag har beställt ett bibliometriskt underlag för att ta med oss in i arbetet med utvärdering av forskarutbildningsämnet Barn- och ungdomsvetenskap. Vi sammanställer detta nu och hoppas hinna bjuda in till en diskussion i forskningsmiljöerna innan sommaren.

Resultatet från arbetsmiljöenkäten har kommit nu och vi i ledningsgruppen fick i förra veckan en presentation av det från Marianne Leffler och Olle Persson som stöder arbetet från personalenheten. Nästa IPKL-möte kommer att ägnas helt åt arbetsmiljöenkäten. Vi har tänkt att alla ska få ta del av resultatet och även diskutera det i mindre grupper för att sedan ge inspel om vad vi ska prioritera i kommande handlings- och verksamhetsplan. Tanken var att vi skulle tala om lönerevisionsarbetet detta IPKL-möte, men vi får skjuta på det till efter sommaren.

I eftermiddag blir det institutionsråd där vi ska ta upp framtiden för LinCS-labbet och nya kursplaner som ska antas.

Ha en bra dag alla!

/Cecilia

OH:n på forskning går upp

Vad betyder OH (OverHead)?

OH är en kvot där stödkostnader divideras med kostnadsbas. Stödkostnader betalar vi på institutionen, på fakulteten och på GU. När det gäller stöd på institutionen kan vi påverka det genom hur många administratörer och hur mycket ledningsuppdrag, forskningsråd osv vi har för forskningsverksamheten. Här har vi lyckats sänka kostnaden lite i år. När det gäller stöd till fakultet och GU kan vi inte påverka utan där får vi en summa vi ska betala. Den baseras bland annat på hur stora vi varit tidigare år. Kostnadsbasen för de tre olika OH-nivåerna baseras på hur mycket löne- och driftskostnader vi har i forskningen. Eftersom vi nästa år har färre som är betalade av projekt och färre doktorander så minskar denna bas.

Vad är IPKL:s OH på forskning?

Såhär har utvecklingen varit de senare åren

2015: 43 %

2016: 41 %

2017: 44% (plus lokalkostnad 9 % och IT 3 % beräknat på löner)

2018: 51% (plus lokalkostnad 7 % och IT 3% beräknat på löner)

 

Varför har OH:n ökat så mycket?

Det beror på att kostnadsbasen minskar. Vi har alltså inte dragit på oss mer stödkostnader på institutionen (vi är samma antal administratörer t ex.), utan det är färre verksamheter/projekt som ska bära upp samma stöd. Ju mindre vi har i löner för forskning ju högre blir kvoten, förutsatt att stödkostnaderna är samma. Detta är en av de besvärliga sakerna med att få dålig utdelning i forskningsansökningar ett par år i rad som vi nu råkat ut för.

Hur påverkar detta forskningen?

Ansökningar som görs på våren budgeteras efter den OH som räknas ut i samband med budgeten som alltid läggs nu på hösten, i november. En del finansiärer accepterar max 20 eller 35% OH t ex, och det är då man måste ta ställning till om institutionen kan medfinansiera resten, dvs täcka upp för skillnaden. Detta har vi i princip aldrig sagt nej till, men det är anledningen till att det är så viktigt att ansökningar planeras i god tid så detta hinner diskuteras och förankras.

Projekt som pågår påverkas år från år av den nya OH:n. Detta har inte direkt funnits anledning att reflektera över på IPKL eftersom vi haft ungefär samma OH i flera år. Nu är det alltså ”dyrare” att utföra en forskartimme på IPKL och därför räcker medlen till mindre forskning. Det är samma princip som om forskarens lön skulle bli radikalt högre än vad som var tänkt när projektet planerades, då räcker det också till färre timmar.

Vad ska vi göra åt det?

Det bästa sättet att vända trenden är självklart att dra in mer projekt – då blir det fler projekt som delar på samma stöd – alltså billigare per projekt. Ett annat sätt att få ner OH:n är att anställa doktorander för att öka kostnadsbasen, men det är svårt när vi har så lite kapital som vi har nu, nämligen inget alls. Strategierna är alltså de vanliga: Skriva bättre ansökningar, hitta nya finansiärer och få fler samverkansdoktorander. I ett längre perspektiv får man också sänka stödkostnaderna om kostnadsbasen inte ökar, men det är ingen lösning på kort sikt.

/Mai & Cecilia