Thank you for joining and participating in our Autumn kick-off! And a special thanks to Svante & co, Lisa, Lena, Sally, Sara, Linda and Anette for their informative and inspiring presentations!
I was asked to write a blog post to introduce myself to the department’s staff. However, I found the topic (myself) thoroughly uninspiring. Therefore I decided to introduce myself in relation to internationalisation which is going to be one of my responsibilities as proprefekt.
My first professional international experience was when I was studying in teacher education (University of Turku, Finland) and I did a teaching internship in the European School Luxembourg. This experience made me for example appreciate the free and reasonably healthy school lunches the Finnish schools offer. While it may seem like a very minor thing, it has been argued to have larger societal impact in terms of equal opportunity in education. As seemingly local as primary school teachers’ job is, knowledge about other educational systems may enhance teachers’ understanding of the advantages and disadvantages of their own system. Furthermore, while classrooms are local, nowadays the student cohorts are more and more global.
After I had worked as a primary school teacher for a year, I started my doctoral studies in Turku/Åbo, Finland. Before officially enrolling into the doctoral study programme, I worked for an EU-funded project with collaborators from Finland, Germany, Italy, France, Switzerland and I’ve probably forgotten some. Once I started my PhD work, the research group (led by Roger Säljö) I was working in consisted of three nationalities, which is why our working language was predominantly English. This has led to the fact that even today I find it somewhat difficult to talk about research in Finnish. I assume both the Swedish and the Finnish research communities have similar and legitimate fears about the withering of Finnish/Swedish as languages of science. And if we consider language as a tool that perhaps shapes our thinking, it would be a shame to lose all the little peculiarities and idiosyncrasies of smaller languages. On the other hand, I think people put too much emphasis on language when one talks about internationalisation. Sure, it is important to be able to communicate, but as long as we understand each other, it does not really matter what language one uses. Therefore, I am for example more than happy to have discussions in some combination of Swedish, English and Finnish and why I try not to mind my clumsy Swedish if I need to communicate with it. The language issue is, or should be, a two-way street and people should meet each other wherever it is most convenient for all. (Or perhaps a crossroads or roundabout would be even a more appropriate metaphor. As long as it works, it’s good enough.)
I consider myself very lucky in that both of my PhD supervisors (profs. Erno Lehtinen and Roger Säljö) were extremely supportive also when it came to building international networks. I was constantly introduced to new people, funded for international courses and conferences and even ended up in the organizing committee of the JURE 2010 conference in Frankfurt, Germany. I realized only afterwards that this push for internationalisation was perhaps more intentional than I thought at the time. The contacts I’ve built during that time have had, and still have, a major impact on my professional life. After finishing my PhD I worked in Regensburg, Germany for three years before moving to Gothenburg. I had gotten to know my boss in Regensburg (prof. Hans Gruber) during his multiple visits to Turku, and my closest colleague (Helen Jossberger) there I had already worked with in the JURE organizing committee. This is why the current situation has been so unfortunate for the doctoral students who do not have the same opportunities for formal and informal meetings with international academics due to the pandemic. However, there’s a light at the end of the tunnel and I am sure our doctoral students are able to catch up whatever they have missed. As a supervisor, I will certainly do my best to facilitate this.
”Ei kannata mennä merta edemmäs kalaan.”
(Finnish proverb, “One should not go farther than the sea to fish.”)
Oddly enough, one does not have to go far to go international, as IPKL already offers lots of possibilities for internationalisation right here in Gothenburg. I for example am teaching in an international master’s programme and while running an international programme certainly has its challenges, it is also extremely interesting and rewarding to interact with students from all over the world. In terms of research, my closest colleagues here are from Canada, the UK, Russia, Egypt, Norway… and of course Sweden!
Finally, I do not consider myself cosmopolitan by nature. Nor am I someone who fits smoothly into international jet set cocktail parties and immediately feels at home in any company or context. Even so, with the right support and guided enculturation I have been able to, much to my own amazement, cultivate long-lasting and meaningful international connections that have been rewarding both professionally and personally. This, in my opinion, is in the core of IPKL’s internationalisation efforts.
Här kommer ett försök till översikt av vad vi i ledningsgruppen arbetar med just nu:
UKÄ utvärderar GU:s kvalitetsarbete inom utbildning. Annika Edenholm och jag deltar i egenskap av ledamot i BUGA respektive prefekt. Utbildningsvetenskapliga fakulteten och Naturvetenskapliga fakulteten är utvalda i granskningen för att utgöra stickprov när det gäller processerna för kvalitetsarbetet. Vi läser nu på och fräschar upp olika dokument som uppdragsbeskrivningar, programrapporter, kursrapporter mm.
Rekrytering: Här är det nu full fart med två lektorsrekryteringar, en inom förskolepedagogik (matematik och naturvetenskap) där vi haft en intervju och ska ha en till nästa vecka, samt en inom barn och ungdomsvetenskap. Till lektoratet i barn- och ungdomsvetenskap har utlysningen just stängt och vi kan konstatera att 11 disputerade personer har sökt och alla har mycket hög kompetens, bland de sökande finns t.ex. en docent och en professor. Det glädjer oss att det är så många som vill söka sig till IPKL från hela Sverige! Dessa rekryteringar kommer nog dock tyvärr inte vara klara till terminsstarten, så allt tyder på att det blir vikariat för tjänsterna under HT20. Vi har också förvånansvärt många och kvalificerade sökande till de tjänster vi har haft ute inom VFU. Även här väntar sakkunnigbedömning, men vi tror denna process går snabbare, så vi blir klara till terminsstarten. Vi har också i process fyra doktorandanställningar och en postdoc-tjänst.
Planering för hösten: Söktrycket inför hösten är överlag gott, men det som sticker ut är det som varit vår stora satsning, och där förberedelserna pågått i ett par år, det reviderade förskollärarprogrammet för yrkesverksamma (kallat FÖRV). Läs gärna nyheten på fakultetens webb om ni inte gjort det, här. Helt fantastiskt roligt! Överlag otroligt positivt att så många vill bli lärare i förskola och fritidshem. Bra val av studenterna 🙂
Docent och professorsmöte: Undertecknad och viceprefekt för forskning har bjudit in docenterna och professorerna till ett möte på fredag för att informera om och diskutera vårens doktorandantagning, konsekvenser av Covid19, internationaliseringsstrategi inom forskning, arbetsmiljö och framtagning av arbetsbeskrivning för docenter och professorer (en fråga som drivs på fakulteten).
Planering för IR och IPKL-möte: På måndagens IR kommer vi bl.a. att ta upp frågan om inrättande av gästprofessor inom forskningstemat Global Childhoods, datalagringsfrågor (Birgitta kommer att göra en dragning på initiativ från ledamöterna som efterfrågat detta), inflytande och delaktighet (en fråga vi arbetar med efter arbetsmiljöenkäten förra året) samt generell kompetensutvecklingsplan. På IPKL-mötet den 3 maj planerar vi bland annat att låta Christian Eidevall och Lena Pareto att presentera sig och sina uppdrag. Christian har varit adjungerad lektor hos oss under en tid nu, men i år har hans uppdrag reviderats något och ingår i vår strategiska satsning på arbete med praktiknära forskning. Lena är helt nyanställd och har en professur med inriktning mot forskning på och med Universeum – missa inte det!!
Planering för terminsupptakt ht2021: Temat kommer bli internationalisering och vi skissar just nu på att förlägga det till zoomeftermiddagen den 19 augusti och förmiddagen den 20 augusti. Blocka gärna i kalendern! Sedan kan vi förstås drömma om att vi har fått vaccin till dess och kan ses på campus… vi får se!
Något annat som jag tycker är värt att uppmärksamma av det som nyligen ägt rum är det remissvar som gick in från GU angående regeringens promemoria ”Ökad kvalitet i lärarutbildningen och fler lärare i skolan”. Tack ni från IPKL som bidrog till att formulera denna kritik – viktigt!
Jag vet att det är mycket att göra för alla just nu. Vi talade om det på en av arbetsmiljödialogerna i veckan: det tenderar att vara arbetstoppar som inte följs av dalar… Jag tänker att vi försöker hjälpas åt, prioritera tillsammans, söka strukturella förbättringar och fokusera på det i arbetet som också ger energi. TACK för alla era insatser bästa IPKL:are!
Jag kommer precis från ett kick-off möte i zoom med Global Childhoods strategiska satsning där deltagare kom från Mozanbique, Sydafrika, Etiopien, Indonesien, Nya Zeeland, Australien, Turkiet, England, Indien, och Norden!
Vilket fantastiskt exempel på att det går att genomföra utbyten över hela världen, trots att vi har en pandemi. Det är också väldigt viktigt att vi prövar och utforskar alla digitala möjligheter, så att vi också är beredda framåt, i en tid efter corona, för internationaliseringsstrategier som är miljömässigt hållbara.
Internationsliering har verkligen varit ”frågan på bordet” den här veckan. Vi har diskuterat det både i ledningsgruppen, i institutionsrådet och i prefektrådet. För ett par år sedan gjordes en utredning av fakultetens internationalisering som pekade på både styrkor och svagheter. Sedan dess har en samordnare för internationalisering tillsatts, vi har fått en vicedekan med för internationalisering och nu – på institutionen – har vi tänkt att Markus Nivala i sitt uppdrag som proprefekt ska axla detta ansvar.
Det fakulteten har skissat på i sin agenda är en mängd saker: att inventera de avtal som finns med olika lärosäten runt om i världen, att etablera ett antal systermiljöer till varje institution, att utveckla ’sabbaticalprogrammet’ som redan finns (att medarbetare kan söka stöd för 3 månaders vistelse utomlands), att inventera kursutbudet för internationella kurser i forskarutbildningen, skapa korttidsmobilitetsprogram för doktorander, se över fakultetens organisation och ansvarsfördelning av internationella studentutbyten, arbeta med utlands-VFU, utlysa stipendier för lärarmobilitet och inte minst – integrera internationella och interkulturella dimensioner i utbildningen på grund- och avancerade nivå.
Nu gäller det att prioritera. Vi ha en historia av att ha väldigt starka internationella band, men det finns risk att internationella kontakter blir främst personbundna, och det finns ibland administrativa problem med att reda ut allt som krävs för att genomföra mobilitet. Det kommande året ska vi satsa på att utveckla detta område! Tänk gärna till vad ni har för idéer och visioner inom internationalisering (vad, hur och varför) och dela med kollegor och till Markus, till ledamöterna i IR, till era studierektorer, i era forskningsgrupper osv. Redan idag kan vi vara glada över att Global Childhoods-kick-offen gick bra, att tekniken fungerade och att så många kunde vara med 🙂